Den Adelswärdska gruvlavens betydelse för Åtvidabergs arkitektur- och teknikhistoria.

Under 1800-talet utvecklades Åtvidabergs Kopparverk till Sveriges näst störste kopparproducent efter Stora Kopparberg i Dalarna. Kopparverkets verksamhet påverkade ett omfattande område i sydöstra Östergötland och norra Kalmar län ur en rad olika aspekter.

Den ideella föreningen Brukskultur Åtvidaberg har som främsta syfte att genom material och miljöer från Åtvidabergs bruksbygd spegla svensk bruks- och industrihistoria. Detta sker bl.a. genom Ekomuseum Åtvidabergs Bruksbygd. Här lyfter föreningen fram och informerar om 10 noga utvalda besöksobjekt, vilka representerar olika aspekter av svensk brukshistoria. Det stora gruvfältet i Bersbo utgör givetvis ett av dessa besöksmål. Här illustreras teknikhistoria kopplad till bergshanteringen, men även t.ex. arkitektur- och socialhistoria utifrån lavtorn och f.d. gruvarbetarbostäder, som fortfarande minner om gruvsamhällets storhetstid.

Den Adelswärdska gruvlaven, som uppfördes i slutfasen av Åtvidabergs Kopparverks historia, bör enligt föreningen om möjligt bevaras för framtiden. Kring sekelskiftet 1900 genomfördes en radikal omstrukturering och modernisering av Åtvidabergs näringsliv. I svensk teknikhistoria hade bruken länge en framträdande plats. Genom bruksledningarnas handelskontakter med omvärlden och stora intresse för tekniska lösningar, kom ofta ny teknik att spridas i Sverige via bruken. Det gällde bl.a. det sena 1800-talets nya energikälla, elektriciteten.

Elektricitet för belysning diskuterades av bruksledningen i Åtvidaberg så tidigt som under 1860-talets första år, men som kraftkälla till gruvhanteringen dröjde det fram till sekelskiftet 1900. Det är genom det Adelswärdska schaktet som bruksledningen ska underlätta uppfordring och finna ny brytbar malm för att säkra kopparverkets framtid. Här ställdes stort hopp till ”det vita kolet”, framtidens nya kraftkälla. En kraftstation uppfördes vid fallen i Forsaström söder om Åtvidaberg. Härifrån togs elektrisk ström till Bersbo för kraft till hissar och pumpar i det nya schaktet. Elektrisk belysning skapade drägliga arbetsförhållanden på stora djup. Kompressorer till borrmaskiner drevs elektriskt. Tändning av sprängkapslar skedde elektriskt. Tekniken kring det Adelswärdska schaktet representerar väl fascinationen inför den nya kraftkällan.

Men även hela samhället förändrades vid denna tid från traditionellt bruk till en modern industriort, där exempelvis inslag av den engelska trädgårdsstadstanken var påtagliga. Drivande i denna process var baron Theodor Adelswärd. Liksom andra storföretagare vid denna tid, var han synnerligen intresserad av arkitektur. Detta gav stora avtryck i den bebyggelse som uppfördes decennierna kring 1900. Synnerligen välrenommerade arkitekter anlitades, bl.a. Carl Westman, som ritade den Adelswärdska gruvlaven. Genom sin utformning och spånbeklädnad utgör laven ett imponerande monument över dåtidens påkostade industribyggnader.

I en sammanställning över Sveriges tio mest sevärda gruvlavar av författaren Jan Kruse, hamnar den Adelswärdska gruvlaven på andra plats, efter laven vid Drottning Kristina schakt i Sala, men före gruvlaven vid Creutz schakt i Falun.

För Föreningen Brukskultur Åtvidaberg

Svante Kolsgård, Roy Andersson