Storgruvans lave ägs av Åtvidabergs kommun. Den är renoverad men underhållet är eftersatt. I Storgruvans lave håller vi öppet för besökare i samband med aktiviteter i Bersbo och när besökande grupper har bokat guidning. Storgruvans lave är en del av det Ekomuseum som föreningen Brukskultur i Åtvidaberg har skapat med ett flertal besöksplatser runtom i kommunen. Utställningar i och utanför Storgruvans lave utgör tillsammans Ekomuseum besöksplats Bersbo.

Stödmuren vid Storgruvans lave har varit i dåligt skick och rasat bit för bit. Föreningen har fått beviljat medel till att restaurera muren, dels från Länsstyrelsen, enheten för plan och kultur, dels från EU projektstöd för landsbygdsutveckling, kulturmiljöer. Arbetet pågår för fullt. Senare kommer Åtvidabergs kommun att ombesörja målning av Storgruvans lave.

 

Här följer en beskrivning av vår vackra lave.

text av: Lena Grönlund Myrberg, Antikvarie, Falu Gruva

En av de två kvarvarande lavarna vid Bersbo Gruvfält är Storgruvelaven. Idag står den ganska ensligt i hörnet på en grusplan utan sina omgivande byggnader som var nödvändiga för malmuppfordringen. Det är en mycket vacker lave som mer ser ut som ett lusthus eller ett litet utkikstorn vid någon herrgårdsanläggning

Men så vacker har den bara varit de senast 25 åren förutom när den var nybyggd. Det finns några foton av laven från olika tider. 1898 – fem år efter nedläggningen ser den fortfarande ut att vara i fint skick med den intilliggande sorteringsanläggningen (bokverket) kvar. Nästa foto är från 1973. Laven är helt kringvuxen av björkar i olika storlek. Men det som sticker upp av laven är i väldigt dåligt skick. 1982 är de flesta träden borta, men laven har inte mycket likhet med den som vi ser idag. Alla fönster ser trasiga ut och hela panelen tycks vara trasig. Av takets vackra kreneleringar syns bara små brottstycken.

Laven sattes upp när Kopparverket var som mest framgångsrikt år 1870/1871 och var i drift till 1893. Konstruktören var byggmästaren Lars Eric Filin (född Felin i Söderbärke år 1829). Han var son till en mjölnare och växte upp vid olika kvarnar i Norrbärke och Söderbärke. Filin arbetade som mjölnardräng i unga år. Men vid tiden för sin flytt till Åtvid 1860 och sedan vidare till Bersbo år 1862 titulerades han byggmästare. Kombinationen mjölnare/byggmästare var väldigt vanlig under flera århundraden och jag tolkar det som att mjölnaren förväntades kunna bygga om kvarnarna som slets hårt av vattnets kraft. Båda Lars Eric Filins bröder blev förövrigt också byggmästare. Filin flyttade tillbaka till Kopparverket i Åtvid med hustru och en son 1869 där han stannade till sin död 1898.

Laven är av modell lavkur, dvs. den är kvadratisk och inte speciellt hög. Fasaden består av gulmålad panel som är liggande på nederdelen och stående på lavens övre 2/3 del. Den övre delen domineras av höga spröjsade fönster bestående av två lufter som var och en slutar i gotiskt spetsiga överdelar. Det är två fönster på varje sida. Spröjsarna är i engelskt rött liksom den vertikala dekorationslisten som avgränsar lavens två delar. Nedanför listen på lavens nederdel finns två dörrar och dörrmarkeringar på alla sidor.  Dörrarna omges av röda lister. Takfoten består av rödmålade sicksack-bandat fält av bräder som ställts mot varande som när man bygger ett korthus. Taket är flackt och på alla sidor finns tandningar likt medeltida torn. Taket pryds av en vindflöjel med en drake.

Vid mormorsgruvan vid Närstads gruvfält fanns en lave med nästan identiskt utseende som kan ses på ett gammalt foto från 1870 (fotograf Augusta Zetterling). Men den laven ser klumpigare ut och till skillnad mot Storgruvelaven sitter linhjulen på yttertaket. På fotot syns även ett bokverk (malmsorteringsanläggning) i direkt anslutning till laven. Trots det något annorlunda utförandet kan det tänkas att Filin var konstruktör även till den laven då han var anställd som byggmästare vid Kopparverket där både gruvfälten ingick. Mormorsgruvelaven bör vara något år äldre än Storgruvelaven.

Redan omkring 1850 byggdes Adolf (Fredriks) lave vid Falu Gruva. Den har också samma medeltidsstil men är rödfärgad och saknar fönster. Istället finns fönster markerade med svart färg på panelen. Det är inte troligt att Filin varit till Falu Gruva, men det fanns naturligtvis kontakter mellan olika gruvor på ett eller annat sätt. Det är inte känt vem som ritade Adolfs lave men konstmästaren vid Falu Gruva när laven sattes upp var Carl Johan Husberg. Han slutade vid gruvan ungefär vid den tiden och flyttade tillbaka till Västmanland där han blev lantbrukare och kvarnägare. Det var så han hade börjat – son till en mjölnare som han var.

Sammantaget är Storgruvelaven ett vackert exempel på en bruksbyggnad i trä från det sena 1800-talet. Den ljusa färgen på laven känns ovanlig för en bruksbyggnad men vid tolkning av äldre foton av laven så tycks färgsättningen vara ursprunglig. Med tanke på att laven är så omsorgsfullt konstruerad är det kanske mindre förvånande att också den fick en ovanlig kulör. Uppsatt som den var precis när kopparproduktionen i Kopparverket stod på sin absoluta topp 1870!